Svensk ordbok 2009, webbversion
verb brände bränt, pres. bränner
bränn·er1äv. fast sammansättn., sevidbränna
sveda genom för stark hetta
kokk.bränna vid stekenbränna vid ngtsedan 16502bli vidbränd
kokk.gröten brände vidbränna vidsedan ca 1645Subst.:vbid1-126772vidbrännande,
vbid2-126772vidbränning